Kathrine Löfberg om jämställdhet

Kathrine Löfberg fick nyligen ta emot den prestigefulla utmärkelsen Guldklubban för sitt styrelsearbete. Vi har tagit ett snack om hur mycket priset betyder och Löfbergs gedigna arbete för jämställdheten.

Det är ingen slump att Kathrine sitter på den position hon sitter, som styrelseordförande. Hon besitter egenskaper som ter sig självklara för en ledare – tydlig framtidsvision, analytisk förmåga och en ödmjukhet som ger den familjära känsla som skiner igenom hela Löfbergs.

Kathrine berättar att det är en stor ära att bli nominerad till – och vinna – ett pris som Guldklubban.

"Det är en uppmärksamhet för att man gör något bra. Men inte så att jag lutar mig tillbaka utan snarare att jag blir lite triggad och vill göra det ännu bättre."

– Jag tycker alla sådana här priser, och när man blir uppmärksammad på olika sätt, är en inspiration till att fortsätta och driva vidare och göra det ännu bättre. Det är en uppmärksamhet för att man gör något bra. Men inte så att jag lutar mig tillbaka utan snarare att jag blir lite triggad och vill göra det ännu bättre, säger hon och fortsätter:

– Jag tror hela tiden på den inställningen att man kan förändra och förbättra. Efter varje möte tänker jag ”Vad var bra? Vad var mindre bra? Vad kan man göra annorlunda nästa gång för att det ska bli bättre?”

Innan hon greppade styrelseordförandeklubban 2015 jobbade hon inom Löfbergs i cirka 15 år. Hon startade upp det första dotterbolaget i Norge och jobbade sedan vidare med export och affärsutveckling för att sedan gå in mer i marknad- och varumärkesansvar. Sedan var hon marknadschef och kommunikationsdirektör innan det var dags att byta till styrelserummet.

– Det är en utmaning att gå från det operativa till styrelsearbetet. Nu får man liksom släppa detaljerna och titta mer långsiktigt och större. Se allt i ett större perspektiv.

Det var inte en självklarhet att hon skulle bli ordförande när frågan från Anders Löfberg landade på bordet hos de sex möjliga kandidaterna. Ett arbete gjordes för att ta fram en vision om hur det skulle se ut 2050 och till slut kom frågan om Kathrine ville ta över.

– Jag var inte riktigt helt beredd på det. Gillade verkligen mitt jobb som jag hade då. Det tog ett tag innan jag landade i det, men det är en fantastisk möjlighet att kunna vara med och påverka utifrån den roll man har.

– När jag blev ordförande så blev jag själv överraskad av att det var flera tjejer i organisationen som kom fram spontant och sa ”Oj vad kul att du är styrelseordförande! Du är verkligen en förebild och nu känns det som att jag ska satsa på mitt och också ta för mig” eller på andra sätt uttryckte sig att man är inspirerade. Det känns bra.

Löfbergs har inlett ett stort arbete med jämställdhetsfrågan och en del i den är att det på sikt ska vara 50 procent kvinnor på ledande positioner i den operativa verksamheten. I styrelsen är det redan uppnått.

Hur viktigt är det med en jämn könsfördelning?

– Jätteviktigt för att få en bra balans. Jag tycker att det borde vara en självklarhet, men det har inte alltid varit det. Det behövs liksom olika personligheter med olika kompetens och bakgrund.

"Det skulle kännas värre. Då blir man nästan nervärderad och sitter där enbart för att man är tjej, och inte för sin kompetens."

– Jag är inte för kvotering på det sättet att det bara ska vara för att. Om man går till sig själv så skulle man ju inte vilja bli invald i en styrelse eller annat sammanhang bara för att man är tjej. Det skulle kännas värre. Då blir man nästan nervärderad och sitter där enbart för att man är tjej, och inte för sin kompetens. Det är viktigt att man känner att man är där för sin personlighet och kunskap. Sen i valet mellan två eller flera personer så kan man då istället försöka styra mot att det ska vara jämställt.

Har du mött på något motstånd från den manliga sidan när du blev styrelseordförande?

– Nej inte motstånd. Jag tycker att de flesta är väldigt positiva.

Har du märkt någon skillnad hos dig själv efter att ni börjat med jämställdhetsarbetet på Löfbergs?

– Jag tycker att de senaste åren att jag tänker på i vissa situationer, som jag inte kanske skulle lagt märke till innan, att det är en speciell attityd som lätt passerar i vårt samhälle för att man är så van. Allt från hur man framställer personer på foton eller hur man behandlar varandra i möten eller vid andra situationer. Jag tänker nog mer på det eftersom frågan har varit uppe så mycket och man har lärt sig mer. Även om jag tycker att jag har en bra inställning från grunden så är man ju själv en del av samhället. Jag tycker att vi genom det arbetet som vi har gjort hittills så har vi påbörjat en resa. Vi är ju inte klara än och det här tar tid, men jag tycker att man ser tjejer i företaget som tar för sig mer och vågar ta större ansvarsroller. Så jag tycker att man börjar se att det händer saker.

– Det är svårt som ensam tjej i ett mansdominerat klimat påverka, men blir det två eller till och med tre i en större grupp då förändras helt plötsligt hela stämningen. Då kan det faktiskt till och med bli så att många killar tycker att det är bättre. De kanske inte har gillat attityden som varit eller det här att det triggar varandra att vara på ett visst sätt i machokulturen. Det är inte alla killar som gillar det.

– Men sen har jag också varit med där det är bara tjejer och/eller en kille och det kan också vara ett problem tror jag. Så jag tror att det är viktigt att säga i de här sammanhangen att man är ute efter balansen och en jämställdhet.

"Så jag tror att det är viktigt att säga i de här sammanhangen att man är ute efter balansen och en jämställdhet."

Avslutningsvis: hur är statusen med jämställdhetsarbetet idag?

– Det är en positivt attityd till frågan. Det uppmärksammas inte bara bland chefer utan även att vi har lyckats få de flesta inom koncernen att ta med sig att det här är viktigt och att man behöver jobba med det. Men vi har som sagt bara börjat resan. Det är långt kvar och det gäller att aldrig stanna upp och känna sig helt nöjd.