Lars Appelqvist om jämställdhet

Snart vänder det och vi går mot ljusare tider, samtidigt vill Löfbergs återigen passa på att belysa jämställdhetsdiskussionen. Kafferosteriets vd Lars Appelqvist berättar om den smärtsamma insikten att det går för sakta.

Sedan några år tillbaka har det funnits mål om t ex andelen kvinnliga chefer och det går åt rätt håll, men det går trögt, menar Lars och ställer sig frågan ”Varför gör det det då?”

– Det kanske inte är så enkelt som att sätta ett mål och tro att genom lite beslut går det att nå dit.

Han berättar att de tog hjälp av Gender Academy och började arbetet med ledningen. De körde ett arbete med ledningsgruppen för att skapa insikt och förstå vad det pratas om – normer, strukturer och beteenden.

– Nästa steg blev då att utmana oss själva. Vilka strukturer och beteenden har vi? Vad är det för normer vi har som hindrar att vi blir jämställda?

”…nånstans har man ändå varit en del av ett system. Som gör att man faktiskt förstärker vissa grejer även om man inte kanske är medveten om det. När man börjar bryta i det här så blir det först ganska smärtsamt.”

– Det var ganska tufft. Även om jag själv skulle säga att jag inte är en person som utnyttjat strukturer eller jobbat med härskartekniker, så nånstans har man ändå varit en del av ett system. Som gör att man faktiskt förstärker vissa grejer även om man inte kanske är medveten om det. När man börjar bryta i det här så blir det först ganska smärtsamt. För man inser ju ”Fan, vilka idiotgrejer” som man inte tänkt på att man gjort eller sagt.

Lars berättar att det var en ögonöppnare som gjorde att tankebanorna började gå annorlunda när man hamnade i nya situationer.

– Men vad är det här? Hur kan vi säga så? Eller hur kan du stå och säga så under en konferens?” och det är det som händer – det är första steget att ta, att få den insikten. Men det viktigaste av allt är att förstå att det måste vara jag, som en del av strukturen, som är med och förändrar. För den enskilda personen är det väldigt svårt att förändra en struktur.

”Jag är man, jag är vit och jag är chef – ja då är jag en del av strukturen vare sig jag vill eller inte. Ska det ske en förändring måste det då börja med mig själv.”

Han berättar att det länge varit väldigt mansdominerat på säljsidan, vilket det historiskt sett alltid har varit, men som man försökt att ändra på genom att rekrytera in fler kvinnor. Det resulterade i att efter något år slutade den tjejen och då hade man kommit till ett vägskäl.

– Då kan man välja att tänka ”Det funkade inte och det går inte med tjejer. Det är ett svårt jobb för tjejer” eller så inser man ”Vad är det som är fel? Varför slutar hon?” och det var troligtvis att hon inte orkade med den manliga strukturen och normerna.

”Jag kan stå och prata om det hur mycket som helst utan att det händer något om vi inte går ner på djupet med det”

– Vägen vi får välja är den andra. Att få insikten och förändringen från insidan. Därför har vi börjat med Inclusion ambassadors för att ha folk överallt som ser och kan agera. Jag kan stå och prata om det hur mycket som helst utan att det händer något om vi inte går ner på djupet med det.

Ett så stort jämställdhetsarbete som Löfbergs startat påverkar så klart alla inblandade och Lars berättar att han tagit med sig sina insikter hem och rannsakat sig själv i olika beteenden – både med familjen och i föreningsliv.

– Om jag tittar på min egen familj så är vi tre killar och två tjejer. Hur behandlar jag min dotter gentemot mina killar? Annorlunda ja, men inte med mening så klart. Om någon av killarna ramlar och slår sig så är det ”Ah, bit ihop” medan om hon slår sig så är det upp i knät direkt. Det sätter ju ett mönster och beteende hos dem båda. Varför ska killen höra att han ska bita ihop? Hur känns det för honom? Och vad sätter det för standard?

Tänkte du på detta innan ni började med det här arbetet på Löfbergs?

– Jag gjorde faktiskt inte det alls. Nu är man mycket mer medveten.

Lars är väldigt involverad i Färjestads hockey både på dam- och herrsidan. Han berättar att det är en stor skillnad för killarna och tjejen när det ska ut på isen för att lira puck. Som ung är det en stor del i livet att passa in och inte sticka ut, men ibland är det inte alltid så lätt.

– Vad skapar man för förutsättningar för tjejer att spela hockey? Jo, du får byta om i domarrummet. Vad sänder det för budskap egentligen? Hon kommer inte vilja hålla på med det där till slut.

Vad är nästa steg med jämställdhetsarbetet 2020?

– Det viktigaste nu är att fortsätta plantera de här insikterna hela tiden och att fler måste få dem. Jag tror att det är många som har hört men inte insett. Det är som vanligt med allt förändringsarbete att de första procenten går snabbt och tycker att det är kul, sen har du de som det tar lite längre tid för och sen de som väntar på att den stora massan ska gå innan man följer med.

– Måste fortsätta nöta på och samtidigt avdramatisera. Det är väldigt lätt att man skuldbelägger, men det är bara att inse att vi är en spegling av samhället. Viktigt att vi i ledningsgruppen kliver fram ännu mer och visar att ”det här är bra” eller ”det här är inte okej ” eller ”vi måste agera så här”.

Kommer du orka hela vägen med att dra i detta?

– Ja för fasen! Jag går igång på det och jag blir berörd. Det är en bra bit kvar. Vi får inte bli trötta. Det är lätt att det går ner sig och då är det viktigt att jag pushar för det och de runt mig i ledningen pushar för det, annars kommer det här ebba ut. Du har bara en chans, för annars du blir inte trovärdig. Det är jäkligt viktigt – och jag tror att det är viktigt att jag står på barrikaden för det här.